green&garlic

Varje gång jag ska påbörja ett nytt inlägg här på bloggen så försvinner mitt ordförråd. Jag vet inte vad det är som har hänt. Men hjärnan fungerar inte riktigt som den ska. Tänkte göra ett försök i alla fall..

Det har hänt en hel del sen jag skrev sist, men eftersom mitt minne är ungefär lika bra som firrens så blir det svårt att återberätta. Gårdagen kommer jag ihåg i alla fall.
Staffan ringde och "väckte" mig klockan två på dagen. "Hallå Smilfen! Vagöru? Kommer du på festen ikväll eller?" Så jag pallrade mig upp ur sängen, käkade lite frukost/lunch/middag och hoppade in i duschen. På vägen tillbaka till rummet igen så ser jag att persiennerna inte är nerdragna och går fram för att dra ner dom. Samtidigt går chefen och E förbi, och där står jag i underkläderna. Vad är oddsen? Haha.
Vid sju plingade jag på Staffans dörr och slängde upp baginboxen på bordet direkt. Lika bra. En timme senare var vi några fler och jag & Tobbe skiftades om att vara DJ på spotify. Det gick bra.

När klockan var lite över tolv så kom en taxi för att hämta oss, och jag som inte ens skulle till Öja råkade hänga med ändå. Öja var crazy! Hela jävla stället var ju en kö till jackorna. Halv fyra var vi ute därifrån och tog en taxi till Max. Pommes med green&garlic dippa, mums. Klockan fyra satt jag och jämrade mig över att jag skulle börja jobba sex timmar senare, och en timme efter det så låg jag i sängen. Tre timmar senare ringde larmet på mobilen och gissa om jag ville dö. På jobbet möttes jag av en skrattande Staffan i dörren. Men en stund senare fick han nog dåligt samvete, för han räckte mig minsann en provivadryck trots allt!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0