Paranoid.

För två minuter sedan sprang jag ut ur mitt rum och skrek som en galning! Världens största spindel har bosatt sig där, och det finns inte plats för oss båda. Så nu sitter jag i hallen utanför, framför den stationära datorn med en oversized t-shirt på mig. Detta suger. Jag behöver kläder. Kan ju inte gå på stan sähär! Nu piper nånting i köket. En bomb?!

Fan vad jag är nojig idag! En frukost kanske lugnar ner mig..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0