Jag blir arg när jag inte får som jag vill. Jag vet, det är patetiskt. Jag försöker intala mig själv att jag ändå inte är lika jobbig som när jag var liten. Att jag har lärt mig att kontrollera mina känslor. Men det är nog en lögn. Bara för att jag inte lägger mig ner på golvet och börjar skrika och gråta så betyder det inte att jag blir mindre arg. Varför jag kom att tänka på detta nu kan jag inte berätta. Det är ganska pinsamt faktiskt..

Igår låg jag i sängen hela dagen, men jag var inte mindre aktiv för det. Jag snackade i telefon, läste i en bok, shoppade över internet och bokade biljetter till New Moon på söndag.

Nu - jobb.